Alla helgons dag är i Sverige en rörlig helgdag som infaller på lördagen under tiden 31 oktober–6 november. Ursprungligen var dagen en fast helgdag den 1 november, en plats den behållit i andra länder; inom den latinska riten i Katolska kyrkan är den 1 november, såsom Alla helgons dag, en av de förpliktade helgdagarna. Vid en helgdagsreform 1772 ändrades detta i Sverige (och Svenska kyrkan) till att istället vara första söndagen i november. Första november förlorade då sin status som helgdag men behöll ändå sin benämning i almanackan. Sedan dess har det alltså de flesta år funnits två skilda dagar med denna beteckning. Efter motioner i Sveriges riksdag om öka antalet helgdagar under hösten flyttades Alla helgons dag år 1953 från sin tidigare plats till dagen innan, och blev samtidigt allmän helgdag (lördag var dåförtiden en arbetsdag). Samtidigt ändrades namnet på 1 november till att vara allhelgonadagen. Seden att fira helgon och martyrer på olika specifika dagar uppstod tidigt inom den kristna kyrkan och snart även behovet av en samlingsdag för mindre betydande helgon som inte fått en egen plats i kalendern. Därför infördes en ”alla (övriga) helgons dag” för dessa. Inom den de ortodoxa kyrkorna sker firandet inte på hösten utan första söndagen efter pingst, och även inom den romersk-katolska kyrkan tycks detta ursprungligen ha skett på våren. Sedan 700- eller 800-talet har dock firandet varit knutet till den 1 november. En koppling till mer allmän minnesdag över de döda uppstod också tidigt. Detta har rötter i förkristna keltiska traditioner och övertogs sedan av de kristnade germanerna. Man trodde att de döda i samband med sommarens slut och vinterns början återvände hem och behövde vägledas med ljus och eldar, vilket lever kvar i den moderna seden att tända ljus, smycka och vaka över anhörigas gravar. Inom den katolska kyrkan infördes på 1000-talet Alla själars dag på 2 november, som en dag då man ska minnas sina bortgångna anhöriga. Då firas Mässan för de döda, och kallas då Requiem-mässa, eftersom man önskar de döda "requiem aeternam" ("evig vila"). I samband med reformationen upphörde Alla själars dag att vara helgdag i protestantiska länder, och dess innebörd kom istället att övertas av 1 november. I Sverige är den numera återinförd. För att undvika sammanblandning mellan "Alla helgon" och "Alla döda" firas enligt 2002 års evangeliebok "Alla helgons dag" på en lördag i början av november, varvid den påföljande "söndagen efter Alla helgons dag" har namnet "Alla själars dag". Kollektbönen på Alla helgons dag markerar kyrkans officiella inställning till helgonen, när man ber att "förebilden" av "helgonens skara" skall "väcka oss till ett heligt liv så att vi inte bara firar deras minne utan också följer dem i tro och goda gärningar".